Som psykolog tar jag avstånd från alla förenklade beskrivningar av mänskliga skeenden. Det gäller vare sej det handlar om individer eller grupper. Därför är det med viss förvåning jag tar del av bloggdebatten kring hur revolutionen I Egypten kunde lyckas. Ett antal bloggare tar tillfället i akt att framföra sina favoritteorier. Processer förstås bättre om man är beredd att se mängden av faktorer som bidrar. Jan Wiklund utrycker detta i en kommentar på Ulf Bjerelds blogg så här:
”Att reducera detta till en fråga om verktyg //=sociala medier. min anm.// verkar lite platt. Även om förstås verktygen är bra att ha. Alla frågeord måste besvaras – Vem? (alla som förlorade på åtstramningarna) Varför? (plötsligt försämrade levnadsomkostnader samt att de styrande ser svaga ut) När och Var? (mindre intressant) samt Hur? (och här kommer sms och sådant in).”
Förenklat har debatten handlat om sociala mediers betydelse, kontra samhällsförhållanden och långsiktiga processer. Processer på kort resp. lång sikt. Ett lustigt exempel på kortsynthet på CNN, när en reporter på fullt allvar ville veta om orsaken till upproret i Egypten var att en människa brände sej till döds i Tunisien några veckor tidigare. Deja vu från Vietnam i inledningen av kriget där?
Torbjörn Tännsjö i artiken på DN debatt ser individualpsykologiska aspeker. Han utgår från människors upplevelser av förtrycket som en viktig utgångspunkt. I nästa steg går individen vidare i kollektiv riktning med solidaritet som nyckelord.
Danne Nordling, slutligen tar mot slutet av en längre artikel upp två väsentliga faktorer: Att förtrycket upplevs som misslyckat (ett cirkelresonemang!) och för det andra matprisernas uppgång. I det senare fallet tar Nordling för säkerhets skull avstånd från en marxistisk förklaringsmodell. Enkelt ska det vara!
Andra som skrivit i ämnet: Erik Svensson den 12 februari, Åsa Linderborg och Andreas Malm den 1 februari.
Anders, min huvudhypotes är att det är harm och hämnd som ligger bakom uthålligheten i revolten i Egypten. Det är inte altruism som Tännsjö hävdar.
Att matpriserna och andra materiella svårigheter bidragit till att oppositionen för att få frihet och politiska rättigheter fått fart implicerar inte att man kan förklara revolten med den marxistiska historiematerialistiska teorin som fordrar att ”tiden är mogen” för en plötslig förändring av det ekonomiska systemet.
/DNg
Danne!
Jag vände mej framförallt emot överförenklingar. Det kan naturligtvis ligga i vars och ens intresse att plocka fram käpphästar. Själv har jag inget svar på vad som är orsaken till att upproren lyckas. Processer låter sej inte fångas in på ett enkelt sätt. Vi är nog överens om att avfärda den historiska determinismen i den meningen att saker vore oundvikliga och måste hända när det är moget. Det materiella känns ganska självklart som grund för allmän desperation. När det gäller individualpsykologin (som är mitt huvudintresse) kan jag också hålla med dej om att egyptier , liksom många i tredje världen har och haft skäl att harmas. Det hade man i Europa 1929 med. Tyskar harmades och släppte in Hitler. Revanschism kan slå över i hämndbegär. Mängder av människor kan känna sej solidariska med en gemensam sak på gott och ont. Harm var kanske en drivkraft för människor i Afrika att frigöra sej från kolonialismen. Ledare kan kanlisera psykologin. Tack vare Mandela slog inte hämnden igenom i Sydafrika. Mugabe i f.d Syd-Rhodesia gick en annan väg. Vad får Egypten för ledare? Libyen, osv?